Författare: Matheo

Det är vanlig nu att varje land har ett eget flygvapen. Men det har inte alltid varit så naturligtvis. Flygplanet uppfanns i slutet av 1800-talet och bröderna Wright gjorde inte sina berömda flyg förrän 1903.

Historik

I slutet av andra världskriget uppfattade många svenska politiker att landet behövdes ett starkt försvar och att en effektiv och modern flygvapnet skulle vara en viktig del av försvaret. Svenska politiker fattade sitt beslut för att skydda Sveriges officiell ställning för neutralitet och förhindra att landet ockuperas av en utländsk makt under krigstiden. Under andra världskriget förkunnade Norge sin neutralitet men trots det ockuperades Norge av Tyskland under kriget. Tyvärr hade många av de tyska styrkorna korsat Sverige för att nå Norge under slaget vid Narvik. Dessutom tillät Sverige Tysklands Wehrmacht att använda svenska järnvägar för att transportera både trupper och militärt material under den tyska invasionen av Sovjetunionen. Därför måste Sverige ha ett modern och avancerat flygvapen men också kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. Plus, om Sverige hade sin egen militära industri skulle landet vara oberoende av både Warszawapakten och NATO länderna. Det svenska flygvapnet grundades 1926 men var i början ganska liten. Fram till 1930-talet var Bofors det enda företag som specialiserade sig på krigsmateriel. Men Bofors tillverkade kanoner och sprängämnen vid den tiden. Saab bildades 1937 eftersom Sverige vill ha en alldeles egen flygvapen. Redan 1945 hade det svenska flygvapnet 15 strids divisioner med mer än 800 stridsberedda flygplan. Det var en otrolig expansion av svenska flygstridskrafter.

Under det kalla kriget investerade den svenska regeringen stora mängder pengar i utvecklingen av en ultramodern flygstyrka. Den svenska flygstyrkan var inte bara stor under denna period utan den blev också mycket tekniskt avancerad. Med utvecklingen av Saab 29 fighter, hade Sverige äntligen ett plan som var lika bra eller bättre än någon i världen. Samtidigt är en militär upprustning oerhört dyrt. Så i 1996 beslutade den svenska regeringen att det inte var möjligt för den svenska militären att vara helt självförsörjande. Sedan dess har den militära industrin befriats från de tidigare strikta statliga kontroller och varit fri att hitta egna samarbetspartner.

Beskrivning

Jaktflygplanet JAS 39 Gripen är kärnan i den svenska flygstyrkan sedan 1980-talet. Beteckningen JAS står för jakt, attack och spaning. Tillverkad av Saab kostar varje enskild jaktflygplan cirka 1 miljard kronor. För närvarande finns det en obemannad version är under utveckling samt en som kan lyfta och landa från ett hangarfartyg. Det svenska flygvapnet har 3 Flottiljer: Skaraborgs flygflottilj (F7) i Lidköping, Blekinge flygflottilj (F17) i Ronneby och Norrbottens flygflottilj (F21) i Luleå. Flygvapnet inkluderar också Helikopterflottiljen (Hkpflj) i Linköping bestående av 3 skvadroner. Dessutom har man Luftstridsskolan (LSS) i Uppsala.

Problematisk

Eftersom det är så dyrt att utveckla och tillverka stridsflygplan och annat militärt material beslutade den svenska regeringen att finansiera sitt militär inklusive flygvapnet genom att leasas ut eller sälja vapen till andra länder.  Det är problematisk eftersom det strider mot svensk lag att förse krigsmateriel till länder som ligger i krig men ofta hittar man kryphål i lagen. JAS 39 Gripen har exporterad till Thailand och Sydafrika och leasas ut till Tjeckien och Ungern. Brasilien också skrev kontrakt för 36 stycken.

Sverige beskyddas av den svenska armén som har som uppdrag att stå emot en attack mot nationen från någon med syftet att attackera landet eller pressa det med militär kraft. Det totala försvaret utgörs av det militära och det civila, där det civila försvarets uppdrag är att stödja det militära vid en nödsituation.

Försvarets beståndsdelar

Det civila försvaret utgörs av privata företag, frivilligorganisationer, kommuner, landstingsråd och statliga myndigheter. Deras syfte är att skydda den civila befolkningen, säkra viktiga offentliga funktioner, och stödja militären vid en beväpnad attack mot landet. Det militära försvarets syfte är att försvara Sverige, både självständigt och tillsammans med andra, i och utanför landet. Detta görs genom att skydda suveräna rättigheter och nationella intressen, förhindra konflikter och krig, skydda Sveriges handlingsfrihet, och skydda samhället. Det militära försvaret består av militära enheter som är utformade för att kunna skydda nationen mot en attack, de är också utrustade för att kunna lösa konflikter under fred. Detta innebär att de aktivt skyddar territorium och deltar vid internationella kriser. De militära enheterna består av hemvärnet och försvarsmakten som båda delar på förmågor som träning, logistik, ledarskap och information för att alltid kunna vara redo att försvara vid ett anfall. Försvarsmakten är indelat i armén, flottan och flygvapnet där alla har olika funktioner för att stärka Sveriges försvar.

Mönstring i Sverige

Den första svenska värnplikten infördes 1901 som innebar att svenska män mellan 21 och 40 år var skyldiga att delta i en grundutbildning på 150 dagar för att lära sig det mest väsentliga inom militären. Vid första världskriget rustas Sveriges försvar upp och förutom de värnpliktiga kallas även fler män in till att tjänstgöra som tidigare genomfört utbildningen. Vid krigets slut dras de militära beredskaperna tillbaka och värnpliktstiden förkortas, trots att många föreslår att lägga ner verksamheten helt och hållet. Detta var inte helt i onödan då andra världskriget en tid senare bryter ut och värnpliktstiden förlängs till nästan ett helt år. Många som tjänstgjort tidigare blir också inkallade för att öka beredskapen. Efter krigets slut är upprustningen hög, inte minst det svenska flygvapnet som är helt färskt för Sveriges försvar. Vid 60-talet har Sverige ungefär 800’000 man i totalförsvaret som har möjlighet att mobilisera sig om så nödvändigt, ungefär 55’000 mönstrar per år. Mot 70-talet sjunker siffrorna för de flesta departement inom försvaret, och grundutbildningen förkortas till 227 dagar. På 80-talet är Uppsala de första i Sverige med att ta in kvinnor till grundutbildningen, och 1989 finns det inga restriktioner för kvinnor att tjänstgöra. Under de följande decennierna rustas försvaret ner och 2010 läggs värnplikten ner totalt och ersätts av totalförsvarsplikten. Denna återinförs senare 2017 då regeringen beslutar att ungdomar födda 1999 och senare är skyldiga att mönstra och genomföra grundutbildningen.

Sveriges försvar idag

Sverige har inte officiellt deltagit i något krig sedan 1814 i kriget mot Norge, där svensk utrikespolitik har hållit landet utanför krig med hjälp av Sveriges neutrala förhållningssätt. Idag har Sverige enheter placerade i diverse internationella operationer, antingen som observatörer eller deltagare i internationella träningar med NATO och dess medlemmar.

Dag Hjalmar Agne Carl Hammarskjöld föddes 1905 i Jönköping och var son till Hjalmar Hammarskjöld som var Sveriges premiärminister mellan 1914 och 1917. Sonen Dag studerade juridik och ekonomi i Uppsala och Stockholm där han även senare 1933 till 1936 studerade politisk ekonomi för att sedan arbeta som undersekreterare på finansdepartementet innan han blev styrelseordförande i Sveriges bank. Från 1947 tjänstgjorde han på utrikesdepartementet innan han blev invald gick vidare för att arbeta med Sveriges delegation i FN 1951 för att sedan 10 april 1953 bli invald som församlingens generalsekreterare. Under flera år var han mest orolig för hoten och striderna i mellanöstern och han var delaktig i den resolution som uppkom av Suez-krisen 1956 samt han spelade också en framträdande roll i krisen i Libanon och Jordanien 1958. Det belgiska Kongo blev en självständig republik 1960 i juni och strax därefter utbröt stora oroligheter bland civilbefolkningen och Hammarsköljd tillsammans med FN beslutade att skicka en fredsbevarande styrka för att undertrycka våldsamheterna och senare i september fördämdes hans handling av Sovjetunionen som krävde att han avgick och att hans kansli skulle ersättas av en trojka bestående av representanter av de västerländska, kommunistiska och neutrala nationerna. Med förenta staterna och Sovjet på olika sidor i denna konflikt blev krisen i Kongo som en förlängd arm av det kalla kriget eftersom båda länderna strävade efter att få inflytande i landet. Till följd av striderna mellan FN:s fredsbevarande och grupper i den mineralrika provinsen Katanga genomförde i september 1961 Hammarskjöld ett fredsuppdrag till Moise Tshombe som var president för Katanga och som hade förklarat sig självständigt.

Hammarsköljd dödades dock när hans flygplan kraschar när det närmade sig Ndola, Norra Rhodesia som numera heter Zambia och under decennierna efter hans död var orsaken till kraschen utsatt för mycket spekulationer. Trots att två brittiska utredningar indikerade fel av piloten trodde många att flygplanet avsiktligt hade bragts ner eventuellt av utländska agenter eller gruvintressen som stödde Katangas självständighet. 2017 utsåg FN en tanzanisk domare vid namn Mohamed Chande Othman att granska kraschen på nytt och hans rapport som släpptes senare samma år och trots att han inte kunde nå en slutgiltig slutsats förklarade han att det verkar troligt att en yttre attack eller ett hot kan ha orsakat kraschen vare sig genom en direkt attack eller genom att orsaka en kortvarig distraktion av piloterna vilket resulterade i ett dödligt fel av piloten under planets nedstigning. Påståenden om att olika länder, särskilt de i väst undanhöll information tycktes stödjas av Othmans uppmaning till alla medlemsstater att visa att de har utfört en fullständig granskning av handlingar och arkiv i deras innehav eller förvaring, inklusive de som fortfarande är hemligstämplade för att finna information som är relevant. Det har även framkommit uppgifter om att en före detta belgisk militär ligger bakom nedskjutningen men om det är sant eller inte är osäkert och därför är detta mysterium oklart än idag 60 år efter själva kraschen men kanske närmar vi oss svaret på denna gåta som säkert finns begravd i några gamla hemliga arkiv i länder som kanske hade ett stort intresse att låta detta ske.

Officiellt är Sverige oberoende och neutrala och skulle förbli opartisk under väpnade konflikter i andra länder. Fast sedan Sverige blev en EU-medlemsland i 1995 är landet inte längre alliansfri. Sveriges försvarsverksamhet finns till först och främst för att se till landets försvar. Det får användas i fredsbevarande uppdrag utomlands men det får inte användas för krigförande mot andra länder. Hemvärnet är underställd försvarsmakten. Svensk lag tillåter frivillig försvarsverksamhet också. Det bedrivs via frivilliga försvarsorganisationer såsom Riksförbundet Sveriges lottakårer, Frivilliga radioorganisationen, Svenska brukshundklubben mm.Det är på grund av neutralitet att landet inte har anslutit sig till NATO trots att Sverige har en lång historia av samarbete med USA, som är ledande i NATO. Under det kalla kriget ville Sverige inte vara för nära ansluten till Nato-medlemsländerna, eftersom det kunde ha varit uppfattat som ett brott mot neutralitet. 

Den bakomliggande tanken i Sveriges tidigare alliansfrihet var att landet borde ha ett starkt försvar och att det skulle vara självförsörjande eller så nära som möjligt i alla fall. Det betydde att Sverige skulle utforma och tillverka sin egen militär utrustning istället för att köpa det från andra vapen producerande länder. Men det visade sig vara väldig dyrt så den svenska regeringen bestämde för att tillåta vapenexport. Samtidigt var det i en mycket begränsad mån och bara till vissa länder. Teoretiskt Sverige skulle inte sälja vapen till länder där det pågick väpnade konflikter. Sedan 1930-talet, när Bofors var den enda svenska vapentillverkaren, har Sverige utvecklat en omfattande vapenindustri. År 1937 skapades SAAB som en del av denna utveckling. SAAB: s främsta syfte när det grundade var utveckling och produktion av militära flygplan. Men idag producerar SAAB också spaningsradar lämplig för stridsledning av stridsflyg, mark stridsvapen, robotsystem, granatgevär, torpeder och övervakningssystem, mm. Ironiskt nog finns det även ett luftvärnsrobotsystem, Robotsystem 23 BAMSE, uppkallat efter tecknade björnen.BAE Systems Bofors AB, nu ägde av en amerikansk försvarskoncern, producerar eldrör system och mellan- och tung kaliber ammunition bland annat. Som visat producerar den svenska vapenindustrin krigsmateriel samt försvarsmateriel. Men krigsmateriel kan ha både offensivt och defensivt syfte.

Sverige och NATO

North Atlantic Treaty Organization (Nordatlantisk fördragsorganisationen) är en militärallians. När det bildades i 1949 bestod NATO av tolv västeuropeiska stater. De grundande NATO-medlemsländerna var USA, Storbritannien, Danmark, Frankrike, Belgien, Island, Norge, Portugal, Italien, Kanada, Luxemburg och Nederländerna. Under det kalla kriget gick några andra västeuropeiska länder till, såsom Spanien, Grekland, dåvarande Västtyskland och Turkiet.  

Men Sverige hade ett samarbete med NATO under september 2017.  Den omdebatterade övningen Aurora 17 pågick på svensk mark trots att Sverige inte är en medlem i NATO. 9 NATO länder deltog inklusive USA. Detta var den största försvarsövning i 23 år och det första som inkluderade NATO.Den svenska militärindustrin innebär att Sverige, trots sin officiella neutralitet, har bidragit till väpnade konflikter runt om i världen. Sedan 1950-talet har Carl-Gustaf granatgevär använts i väpnade konflikter i länder som Syrien, Libyen och Somalia, trots att dessa konfliktfyllda länder inte skulle kunna köpa sådana vapen. Så det svenska försvarsverksamhet finns inte till bara för landets faktiska försvar, men har också kopplingar till världsomspännande vapenindustrin.

Världen är och har varit en orolig plats i flera områden genom alla tider och det kan verkligen kännas hopplöst för alla oss människor som bara vill leva i lugn, ro och säkerhet när detta fortgår år efter år men skam den som ger sig och Sverige har genom åren blivit känd som en humanitär stormakt som försöker i alla fall att påverka och förhindra att konflikter sker samt att när dom sker försöker hitta lösningar på dessa konflikter och under 2017 och 2018 var man medlem i FN:s säkerhetsråd och vi fortsätter ta en titt på vad Sverige åstadkom under den tiden. Myanmar och Burma konflikten har knappast undgått någon och rapporterna där ifrån med utrensningar av folk där människor har flytt och jag såg siffror på att 500 000 barn numera bor i flyktingläger i Bangladesh vilket är helt ofattbart. I säkerhetsrådet har Sverige varit den drivande kraften för att fördöma denna konflikt och letat lösningar på konflikten där bland annat det drevs fram att FN skulle sända ett ombud till området samt att medlemmarna i rådet skulle resa dit och få en klarare överblick över hur utbredd konflikten är. Denna konflikt fortgår även om det är numera ganska tyst om det i våra tidningar och TV och förtrycket av Rohingya folket fortsätter i denna komplexa konflikt som ledaren Aung San Suu Kyi helst vill lösa på egen hand och Sveriges arbete har därför mest fokuserats på att bistå dom drabbade genom bidrag av förnödenheter och mat. Kongo är ett annat land  som varit uppe för diskussion under Sveriges ledning i säkerhetsområdet och tillsammans har dom internationella samfunden AU och FN kommit överens om stödarbete till landet inför deras val för att dessa ska kunna genomföras under lugna former samt morden på Michael Sharp och Zaida Catalán har tagits upp så att deras utredningar ska fortgå.

Den största framgången för Sverige i rådet är nog arbetet med Jemen där Sverige låg bakom rådets extrainsatta möte för att FN skulle bli mer engagerade i landets problem som otroligt nog inte fått speciellt mycket uppmärksamhet här i Sverige. På mötet fick sändebudet från FN ett starkt mandat för att åter ta upp den avbrutna fredsprocessen samt förhindra offensiven mot Hodeida och istället för att trappa upp konflikten uppmanades dom inblandade att respektera internationell humanitär rätt och leta efter en politisk lösning som ska stoppa konflikten. Efter denna uppmaning kom under 2018 ett besked från Sverige och dom inblandade parterna att man ska samlas i Sverige i december för att återupprätta fredssamtalen i Stockholm och detta steg verkar lovande då dom inblandade parterna verkar allvar och redan har utväxlat en del fångar för att visa upp att man menar allvar då lidandet för delar av befolkningen och för att hjälpa Yemen att återuppbygga landet och dess samhällsfunktioner har det räknats ut att det behövs omkring 4 miljoner dollar i stöd till landet för att få dom på fötter igen. Den humanitära hjälpen kommer behövas då denna katastrof är den värsta i värden och FN räknar med att hela 12 miljoner människor kommer att behöva hjälp med mat varje månad under 2019.

Sverige har under många år haft en framträdande roll i världen för att få slut på olika konflikter i världen och det finns många svenskar som varit delaktiga i arbete med fredsprocesser genom tiderna men vi börjar med att titta vad Sverige varit delaktiga i dom senaste åren under deras tid i säkerhetsrådet. Om vi börjar med Sydsudan så fick vi under Sveriges tid som ordförande i rådet till ett viktigt beslut som innebär ett viktigt steg i riktningen mot fred genom att rådet antog ett vapenembargo och budskapet är tydligt att konflikten i landet ska hitta politiska lösningar på alla dom problem som finns. Cypern har tack vare Sverige insatser i rådet fått ett utökat mandat för insatsen av FN och fredsprocessen där innefattar numera även mer förtroendeskapande åtgärder med bland annat ett svenskt initiativ för dialoger mellan religiösa grupper. Fredsavtalet i Colombia hade ett kritiskt skede och rådet som var enat sände en klar signal om att hjälpa till och stödja så mycket som möjligt och om jag ska vara helt ärlig så har jag inte direkt så stor koll på denna process som pågår där eftersom det inte är något som direkt synts i media så mycket. Ett annat land som det talats mer om är Nordkorea där Sverige och rådet låg bakom att det genomfördes ett samtal i rådet mellan USA och Nordkorea då landets båda utrikesministrar träffades och detta möte var starkt bidragande till att ytterligare samtal har skett mellan dom båda länderna samt samtal har skett mellan nord och Sydkorea och stora framsteg har gjorts i den processen och förhoppningsvis kan vi snart få ett slut på den konflikten i världen.

Syrien är ett annat land som diskuterats flitigt i rådet och Sverige som har ett speciellt ansvar dom humanitära frågorna i landet och tack vare bland annat Sveriges arbete har det tagits fram 2 nya resolutioner och som mycket bidrog till att tanken på barnens utsatthet i denna konflikt kom upp på agendan samt att det beslutades om FN:s politiska arbete med en konstitutionell grupp där kvinnors deltagande ska vara viktigt. Etiopen som under lång tid haft ett nära samarbete med Sverige där bistånd sänts redan tidigt på 1900 talet har varit i krig med grannlandet Eritrea och när parterna såg till att underteckna ett avtal såg Sverige till att säkerhetsrådet ligger bakom denna utveckling för dom båda länderna och att stöd ska ges till båda länderna för att fredsavtalet ska kunna uppehållas. Man har även fört upp diskussioner om att dom sanktioner som finns mot Eritrea ska upphöra så fort som det är möjligt för att ge landet en snabbare möjlighet att bygga upp landet igen. Libyen är ett annat land där Sverige verkat för att den politiska processen ska gå i rätt riktning och framför allt att arbetet av den FN utsända ledaren med valförberedelserna ska kunna genomföras under ordande former. Det finns fler länder som Sverige varit med och förhandlat om och i nästa blogginlägg tar vi en titt på dom.

Vi tar en fortsatt titt på hur Sverige spelar en stor och viktig roll i världen med olika typer av hjälp för att förbättra villkoren i många av världens mindre rika länder som saknar allt det bra som vi i Sverige har vant oss vid och numera ser som en självklarhet. Personligen tror jag att det är lätt att bli blind och uppfatta vissa förändringar som sker i vår tid nu som något dåligt och att det går utför för Sverige men sanningen är att vi fortfarande tillhör ett av dom bästa och rikaste länderna i världen och självklart behöver vi tag i några av problemen för att fortsätta ha samma nivå även under kommande år. Med det sagt så fortsätter vi ta en titt på SIDA:s arbete från 1980 talet och framåt och det första vi ser är att länderna i väst började stödja strukturanpassningsprogrammet som togs fram av världsbanken. SAP som det även kallas togs fram som ett resultat av att dom länder som bistånd började anta en mer antiliberal form samt att det pågick en skuldkris men detta program var inte långvarigt då många av världens biståndsföreningar var väldigt kritiska till detta program. Ett nytt program togs fram som kallas PRSP, Powerty Reduction Strategy Papers och hjälpinsatserna som gjordes var än mer inriktade till att förbättra vård och utbildning och antalet länder som fick bistånd ökade till nästan 125 stycken men även synen på miljöarbetet fick en ännu en omställning och skulle inkluderas i helheten av hjälpen.

1990 fick vi se ett stort antal förändringar tack vare att Berlinmuren hade fallit i slutet av 1989 och med den förändringen i östra Europa fick arbetet med bistånd en ny inriktning och det ansågs så pass viktigt att Östeuropa hjälpen skulle få en egen ekonomipost för att hjälpa dessa länder att komma ikapp Västeuropa. Under 2000 talet och till nutid har vi inte fått se några större förändringar men det finns 2 skillnader i Sveriges sätt att se på arbetet med bistånd då vi för det första numera hjälper mindre länder än förut och samtidigt har kontrollen över hur dessa biståndspengar använts ökat. Denna utveckling är mer logisk i mina ögon då det nog är bättre att se till att skattepengar som vi använder för att hjälpa andra länder verkligen hamnar till att bygga upp länders välfärd och inte i lokala politikers fickor vilket är ett stort problem inte bara i mindre länder i Asien eller Afrika utan även inom flera av dom före detta Öststatsländerna där korruption bland företag och politiker är ett relativt stort problem i arbetet med att förhindra fattigdom och andra problem som dessa länder har. Det är väl värt att nämna att PRSP är också numera väldigt ifrågasatt och frågan är hur arbetet med bistånd till länder kommer förändras och förbättras i framtiden då det inom Europa finns det ett antal orosmoln som kan komma att påverka hur framtidens arbete med bistånd kan komma att se ut och beroende på hur utvecklingen blir under 2020 talet.

Sverige har under många år arbetat för en bättre värld och bidragit med pengar till olika områden i världen för att förbättra villkoren på plats i just dessa områden och Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete är en statlig myndighet som arbetar med just dessa frågor, SIDA som det förkortas ligger direkt under utrikesdepartementet och arbetet med att förbättra världen görs ofta i samarbete med olika välgörenhetsorganisationer där insatserna finansieras tillsammans. Sveriges riksdag har beslutat att 1% av BNI ska gå till dessa olika projekt och Sidas val av projekt utgår från var insatsen kan hjälpa till mest och kan se olika ut beroende på platsen och vilken typ av insats som behövs och detta arbete har gjorts sen 1965 då just SIDA bildades. Sveriges historia med bistånd till andra länder påbörjades dock tidigare än så och redan under 1800 talets andra halva skickades missionärer ut till bland annat nuvarande Etiopen för att bedriva sjukstugor och skolor med starka inslag av utlärande av kristendomen. Detta arbete fortsatte på samma vis ända till andra världskriget där Sverige var neutrala och inte deltog i några direkta krigshandlingar utan arbetade främst med att hjälpa flyktingar från dom nordiska och baltiska länderna. Efter kriget upptogs arbetet med bland andra Etiopen men det startades även olika projekt med studentutbyten samt föregångaren till Sida såg sin start i och med att centralkommiten för svenskt bistånd till mindre utvecklade områden bildades och den var ett samarbete mellan våra folkrörelser och staten och än en gång stod Etiopen för mottagandet av bistånd men även Pakistan fick en hel del hjälp. Under 1950 var debatten om bistånd intensiv men det diskuterades inte så mycket om vilka man skulle hjälpa utan om hur mycket biståndet skulle få kosta. Tillsammans med folkrörelserna anordnades det insamlingar under parollen Sverige hjälper under den andra halvan av 1950 talet.

På 1960 talet var det framförallt statliga insatser som gjordes utan inblandning från dom olika rörelserna och efter att den nybildade nämnden för internationellt bistånd bildats 1962 men efter stora problem i organisationen bildades SIDA som fick mycket mer resurser än tidigare för att kunna hjälpa ännu fler länder. Det var en del stora förändringar i världen under 1960 talet, framförallt på den afrikanska kontinenten då flera länder blev självständiga och för att kunna främja höjningen av de fattiga folkens levnadsstandard antog riksdagen en proposition som innebar att det berömda 1% målet skulle uppnås. 1970 talet såg en fortsatt utökning av biståndspengarna och under den andra halvan uppnåddes målet men arbetet som pågått med inriktning på att bygga upp viktiga samhällsfunktioner som bland annat skola och sjukvård fick sig en törn då man insåg att det inte var så enkelt att bara överföra den västerländska modellen till Afrika och man började nu prata om att biståndet skulle vara på mottagarens villkor samt man började inse att fattigdomen bidrar en hel del till olika miljöproblem vilket behövdes tas med mer i arbetet för att kunna få effekter som verkligen skulle kunna bestå för en längre tid. 

Sverige är känt runt om i världen för sitt arbete med dom mänskliga rättigheter och vi kan nog säga att just Sverige är ett av dom mest drivande länderna i dessa frågor under en väldigt lång tid. Det senast exemplet på Sveriges engagemang för en bättre värld är att 2017 blev Sverige invald i FN:s säkerhetsråd som icke permanent medlem och under tiden som Sverige varit invalt har många viktiga frågor lyfts upp som annars inte funnits på dagordningen i detta råd. Under dessa två som vi suttit med i säkerhetsrådet har Sveriges arbete främst kantats av fokus på internationell rätt, mänskliga rättigheter, jämställdhet och ett humanitärt perspektiv där kreativitet och aktiv diplomati varit ledord samt en beslutsamhet att uppnå resultat. Samarbete inom FN behövs mer än någonsin och vi behöver ett globalt regelbaserat system för fred och säkerhet med väl utvecklade förutsättningar för att skapa utveckling, jämställdhet och inkluderade samhällen som är hållbara för framtiden. Sedan Sverige tillträde har vi fått se en ökning av rådets arbete för säkerhet, kvinnor och fred och en jämförelse från 2016 visar att 2017 hade agendan för just dessa viktiga frågor ökat markant i olika uttalanden i rådet från 61% till 95% och vi har även fått se en drastisk ökning av deltagande i rådet av det civila samhället då representanter från Nigeria, Jemen, Sydsudan, Kongo och området runt Tchadsjön och mycket av det tack vare dom prioriteringar som varit viktiga för Sverige. Det svenska arbetet i säkerhetsrådet ledde även till att flera av dom andra medlemmarna i rådet har lagt ner mer energi på just dessa områden bland annat Peru hade fokus på förebyggande av sexualiserat våld i konflikter under den period som dom var ordförande.

I januari 2017 var en av våra metoder att lyfta fram frågan var är kvinnorna och vi la en stor vikt på kvinnors deltagande och det var faktiskt så att när det var möten i rådet så nämnde Sverige just ordet kvinna på varje möte men detta ändrades redan nästa månad då ordet bara nämndes en gång under dom 19 mötena i rådet. Men mycket tack vare detta fokus på kvinnor antogs en resolution som fastslog att sändebudet i Irak och dess mandat skulle ha genusperspektivet i åtanke och den irakiska regeringen ska få hjälp att kunna garantera deltagandet av kvinnor och även i förnyande mandat i andra områden i världen lades det in nya texter om just vikten av kvinnors deltagande. Dock tycker jag personligen att det är märkligt att just denna text togs bort för uppdraget som gäller i Afghanistan där Sverige under debatten just tog upp fred, säkerhet och kvinnor men senare när resolutionen skulle antas pratades det istället bara om mänskliga rättigheter vilket i och för sig är bra men att vi som kämpar för jämställdhet och kvinnor så mycket väljer bort just detta för ett land där just kvinnorna lider otroligt mycket under förtryck från männen på ett sätt som känns för mig som en blick tillbaka hur det kunde se ut på medeltiden i Europa.

NATO står för “North Atlantic Treaty Organization” och beskriver sig som ett politiskt och militärt förbund. Förbundet bildades i april 1949 i Washington DC för att skapa en försvarsallians gentemot dåvarande Sovjetunionen. NATO har idag 29 medlemsländer, bland annat våra grannar Norge, Danmark och Island. Förbundets generalsekreterare är dessutom sedan 2014 Norges före detta statsminister Jens Stoltenberg. Montenegro är det nyaste medlemslandet och anslöt sig år 2017. NATO uppger på sin hemsida att de vill främja demokratiska värderingar och förhindra konflikter. Men om diplomatiska insatser misslyckas är de även redo att ta till militära medel. De anser också att de har en viktig roll i kampen mot terror och tränar bland annat irakiska trupper i att besegra islamiska staten. Alla NATO-länder bidrar till kostnaderna av att driva förbundet. Vissa länder tillhandahåller stridsflygplan, vissa tillhandahåller skepp och andra tillhandahåller trupper eller utrustning. I modern tid försvarar NATO inte bara land, vatten och luft, utan även internet. Organisationen har experter som kan skickas iväg för att hjälpa attackerade bundsförvanter. De investerar även pengar i träning och utlärning av cyberförsvar.Huruvida Sverige ska ansluta sig som medlemsland i NATO är en omstridd fråga. På Aftonbladets ledarsida skrev Eva Franchell i mars 2018 att “vår alliansfrihet ger oss en fullständigt avgörande roll i världspolitiken,” och att kampen för fred och nedrustning bara kan bedrivas av ett alliansfritt Sverige. Liberalerna Allan Widman och Fredrik Malm menar dock att Sverige behöver ansluta sig till NATO för att ha något att säga till om i organisationen. “Vi förväntar oss hjälp och stöd vid krissituationer, men vi är inte beredda att hjälpa andra demokratier vid motsvarande kriser genom ett NATO-medlemskap,” skriver de i en debattartikel i Expressen från augusti 2018. De menar också att NATO behövs för att kunna garantera svenska folkets frihet.

Problematiska Medlemsländer

Den åttonde november 2016 valde amerikanska folket den republikanske kandidaten Donald Trump till president. Det kom som en chock för många att den kontroversielle affärsmannens säregna politiska taktik hade gått hem och fick honom vald. Redan innan valet hade många skandaler uppdagats, och som president fortsatte Trump att bete sig på ungefär samma sätt. I sina tal har Trump bland annat sagt att “Putin’s fine” (Putin är okej) och att Kim Jong Un “is very talented” (har mycket talang). Uttalandena om dessa politiska ledare samt Trumps oavbrutna attacker av media och journalister gör att många har frågat sig om den nuvarande presidenten verkligen sätter demokratin i första rummet.Turkiet är ett annat medlemsland vars politiska situation har ifrågasatts, och i praktiken kan det argumenteras för att Turkiet inte längre är medlemmar i NATO. Landet deltar inte längre i NATO-ledda insatser, och i början av 2018 stridde Turkiet mot USA-stödda trupper i Syrien. De tidigare nämnda liberalerna Widman och Malm menar att Turkiet i nuläget har bristande respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer, och att NATO borde utesluta landet från sin organisation. Den islamisering som har skett under de senaste åren gör enligt politikerna att de inte har något i försvarssamarbetet NATO att göra.